inrock.se

Hasty Haze på Premiären av Highway to Hell (vinylbaren, Malmö)

Jag gillar inte att komma försent till spelningar. Jag vill helst ha pinkat in mitt revir framme vid scenen innan bandet börjar, vill vara förberedd och ha den perfekta utsikten och så vidare. Men med lite hjälp av öresundstågen från Helsingborg så är detta i princip alltid en omöjlighet. Om tåget är 20 minuter försenat för att de inte kan koppla ihop det med ett annat och om sen halva Sverige ska på bussen, så går det inte att vara i tid helt enkelt. Så, jag och min vän ramlar in på Vinylbaren när första låten klingar ut. Det är dock öppet golv framför scenen och stället är inte alls så fullt som det har varit förut. Vi ställer oss långt fram, medvetna om att ljudet framför scenen inte alltid är det bästa men att känslan vinner över det, man ska stå längst fram så är det bara. Nåja, nästa låt är Shake your ass for a Backstage pass, vilket också är min favoritlåt mestadels för att jag älskar introt och attityden i den. De kör sedan vidare med resten av sina låtar till en medelålders lagom entusiastisk publik. Så, även om framförandet som vanligt var klanderfritt och lekfullt så kunde omgivningen varit bättre, för det förtjänar killarna i Hasty Haze (som är väldigt svårt att uttala efter några öl). Sångaren Stellan med sin alltid lika livfulla scennärvaro och dialektbyte påpekar att det är varmt, vilket ingen kan säga emot. När jag efter spelningen försöker få Stellans kommentar på kvällens uppträdande är svaret detsamma ”Det var varmt!”. Så kanske är det också så man kan sammanfatta kvällen. Jävligt het hårdrock. Heter klubben Highway to Hell så är det väl sådant man får räkna med helt enkelt.

Fryser du lite såhär i höstvindar så kolla in Hasty Haze hemsida och värm dig med välgjord hårdrock när den är som bäst. www.hastyhaze.se

Text & Bild: Camilla Bergvall

Hasty Haze – Live 12/9 2009 på Highway to Hell, Vinylbaren, Malmö

Tags: Hasty Haze. Malmö, Highway to Hell, KB, Live, Vinylbaren

Satyricon-Världens ondaste backslick

Världens ondaste backslick sitter för närvarande inte på någon i AMF:s styrelse, Wallenbergssfären eller på Malmö nation utan på Satyricons frontman och hitmakare Sigurd ”Satyr” Wongraven.  Torsdagens(16/4) konsert på KB i Malmö öppnade portarna med den black metal-kvartetten Zonaria från Umeå som med sitt varierade och brutala framträdande och med vad som synes vara hemmagjorda skyddsvästar värmde upp den lilla skara som samlats för deras 30 minuter. De åtföljdes av Uppsalabandet Degraded som även de är iförda uniform klädsel bestående av mörk skjorta och vit slips. Efter en stabil melodiös dödsmetal utan större överraskningar förutom de vita slipsarna började huvudakten att närma sig.

Minuterna innan den norska sextetten entrar scenen hörs de välbekanta kyrkklockorna ur AC/DC:s ”Hells bells” och det känns nästan ironiskt men samtidigt passande till Satyricons musikaliska transition.  Grunden som består av Satyr och Frost är utökad med fyra livemusiker som mest framstår som utfyllnad jämte den smått fenomenale och välbyggda trummisen Frost.  Satyrs roll som centralfigur under framträdandet är numera mer likt Bruce Dickinsons arenaäventyr och flaggviftande än Attila Csihars hopkrupna och nedtonade mumieutstyrsel. I och med den mer publikfriande och allsångsvänliga black n´roll deras senaste skivor uppvisat krävs den utstrålning som Satyr visar. Dock borde det gamla mickstativet återvändas eller så ska han sluta balansera och peka med treudden som enbart framstår som tarvlig och inte det minsta necro. När han senare ska spela kortare riff med samma vita gitarr som från ”Black crow on a tombstone”-videon går luften tillfälligt ur mig. Hjärnan bakom Satyricons samlade mästerverk fyller ingen funktion som livegitarrist utan förminskar rollen som djävulens hantlangare ytterligare.

Låtvalen kretsar kring de senaste tre albumen och i mellansnacket presenteras ”The Sign of the trident som låten om Satyricon i likhet med Black Sabbaths ”Black Sabbath”. Commando och Wolfpack avverkas även de från The Age of Nero där berättarrösten förtar nöjet. Bäst publikrespons uppnås på melodiösa K.I.N.G. och deras medvetenhet om att de tidigare skivorna inte verkar vara inlyssnade gör att min personliga favorit ”Hvite krists död” utgår från setlisten.
Två svagt påmanade och planerade extranummer genomförs med det första innehållandets bland annat Fuel for Hatred. Sedan går de av utan att spelat Mother North vilket gör extranummer två alltför väntat och slentrian. På det hela taget dock en väl genomförd konsert men lite mer än glesa icke koordinerade applåder ska krävas för två extranummer.

/Necroboy,In Rock/RadioAF

Tags: Black Metal, KB, Lägg till ny etikett, Live, Recension, Satyricon

Nightwish och Lordi på Malmö, Baltiska Hallen 2004.10.02

Det var en tidig höstdag när jag fick mailet av Hobbe på Sound Pollution med förfrågan om någon i In rockredaktionen ville göra en intervju med de bombastiska finnarna i Nightwish. Jag tror inte jag tvekade många minuter innan Jag bestämmde mig för att detta bara måste jag göra. Så jag svarade Hobbe och som vanligt när man arbetar med honom så vecklade det ut sig på ett bra och proffsigt sätt. Jag fick nummret till Nightwishs tourmanager som hette det finskklingnade namnet Ewo. Jag tänkte inte mer på detta för ett par dagar, mkt i skolan just då, men det är ett annat krig (på gott och ont).

Även om jag varit med i redaktionen ganska länge så har jag inte hunnit göra så många intervjuer än, så det är fortfarande lite pirrigt. Denna sommar gjorde jag med hjälp av diverse kollegor Exodus, Maryslim, Facebreaker och sist men inte minst Finntroll (sångaren dä visade sig vara en riktigt hygglig karl som i övrigt både bjöd mig på Stroh rom och lät oss spela in finsk finntrollsoundcheck). För att klara av en intervju med ett band som Nightwish kände jag att jag borde förbereda fråga på ett lite mer systematiskt sätt än jag tidigare hade gjort. Dessa skrevs ned på mjölkbussen till Malmö (den genom alla ställen som heter -arp och -rup och löv ni vet!) och resan på 50 minuter var gott och väl tillräckligt. För att kunna förbereda adekvata frågor ringde jag upp Ewo och frågade vilken medlem jag skulle få träffa, med inställningen att jag typ skulle bli tilldelad trummisen eller nån roadie. Ewo svarade att jag fick välja på Tarja Tuomas och Marco. Jag valde Tarja, min partner <em>evil m</em> skulle ju inte ha förlåtit mig om vi hade låtit den chansen gått förlorad. Det var inga problem med Ewo. Radio AF tycks trots allt ha rätt gott rykte där ute i verkligheten.

Det var meningen att vi skulle intervjua Tarja 20.30 på Baltiska hallen. Dock ringde Ewo upp mig någon gång på eftermiddagen den 2:e och bad oss ändra tid till 18.30. Detta medförde att Jag fick det lite stressigt. Jag och min Lovisa hade ägnat dagen till att besöka Kulturen här i Lund, för övrigt har dom där en mycket intressant utställning om studentrum i Lund. Vi han bara hem och jag han plocka hem ihop mina saker och inmungia lite god mat som Lollo i all sin godhet hade värmt till oss. 17.05 gick mjölkbussen…</span>

När jag kom fram till ett lite grått Malmö så väntade enligt tidigare överenskommelse Nicklas ”Evil M” Ljung där med sin fina cykel på Södervärn. Det blev en lite studsig resa till Baltiska hallen som låg en väldig bit bort. Det är lite hårdrock att vara musikjournalist ibland =). Väl framme väntade en stor mängd blandade människor att komma in i hallen. Vi hämtade ut våra gästlistbiljetter och försökte både snacka in och få fotopass, vilket både och gick på röven. Vi hänvisades till huvudingången, densamma som alla andra också skulle tränga sig igenom. Nicke som hade vart med ett tag föreslog att vi skulle kolla baksidan, och mycket riktigt kom vi in där. Vi ringe Ewo som sa att han skulle dyka upp inom kort. Ingen kom… Efter ett tag dök en kille upp som var från skrikhult och lotsade in oss backstage.

Vi blev insläppta i Tarjas loge, hon själv var i nått angränsande rum och skulle komma strax. Logen var ganska enkel och innehöll ett sminkbord, två fotöljer och ett litet bord emellan dem fullt med vatten, frukt och chips. Tarja kom in och hälsade på oss och väntade proffsigt att vi, inte utan viss klumpighet, skulle rigga upp bandaren. Detta skulle Nicke göra eftersom hans uppgift just denna gång var att köra bandaren. Det blev lite strul med kontakten så vi tog en chansning att göra på de opålitliga radio af-batterierna. Jag började fråga henne vad hon tyckte om att spela för första gången här i Malmö. Hon tyckte det var roligt och tillade att de andra två spelningarna i Stockholm både hade gått bra och varit utsålda. Sen frågade jag lite om den nya skivan ”Once” på något sätt skilde sig från deras tidigare alster. Hon tyckte bandet hade fått ytterligare ett lite bombastigare sound med diverse körer och symfoniorkestrar. Tarja är mycket trevlig och lätt att intervjua, och hon skrattar mycket så efter ett tag känner man knappt att man sitter och pratar med en världsstjärna av ansenlig kaliber. Vi får veta att hon genom sin websida http://www.tarjaturunen.com/ vill visa att hon har andra strängar än Nigtwish på sin lyra. Hon är ju klassiskt skolad och sjunger en hel del sådant i olika sammanhang. Hon ger oss vissa indikationer på att websidan skulle kunna vara ett första steg mot en solokarriär. Det återstår att se… Vi ber henne enligt vår gamla In rocktradition att välja en Veckans Ozzy™ Till vår stora förvåning lyckas hon inte med detta och vi får omformulera det hela till Veckans klassiska (ni vet hårdbarock och sånt!). Hon valde sitt favoritstycke som är Von Ewige Liebe av Johannes Brahms. Vi spelade in en jingel till programet, tog varsin bild och tackade för oss, mycket nöjda. Vi gick ut köpte oss varsin öl och inväntade den stundande konserten, som visade sig bli fantastisk.

Intervjun sändes på In rock2004.10.07 på Radio AF 99.1 – Lunds studentradio

Den stolte författaren Fredrik Hyltén-Cavallius tillsammans på Tarja Turunen på Baltiska Hallen 2004.10.

Min tappre tekniker Niklas Ljung, även han med Tarja på Baltiska Hallen.
(Denna text var ursprungligen publicerad på www.admetam.org)

Tags: Konsert, Live, Lordi, Malmö, Nightwish, Tarja Turunen