inrock.se

Lundaslakt II

Kvällens hårdrockstriptyk som arrangerades på Mejeriet utlovade teknisk hårdrock och det löftet hölls trots smärre skönhetsfel. Kvällens alla tre band är aktuella med skiv- och EPsläpp. Först ut var EP-aktuella Malum som skötte rollen som uppvärmare väl som med ett bra tempo i sin Meshuggahvänliga hardcore värmde publiken. Lundabaserade Havok som i februari släpper sitt debutfullängdsalbum ”Being and nothingess” höjde Mejeriets tak ytterligare med sin tekniska och mycket brutala dödsmetall. Kvintetten med sångaren Johan Bergström som stark anförare hade inte som en lugn stund utan var ute i publiken från första introt. Tyvärr sänktes helhetsintrycket av ljudteknikerns problem med basinställningarna på en i övrigt god uppvisning på skicklig dödsmetal.Avslutade kvällens tekniska trillingnöt gjorde Pandemonium med sin Cradle of Filthlika uppvisning. Ett stort plus till dem för samspelet mellan de två sångarnas kompletterande insatser.

/Mattias Fyhr, In rock, Radio AF

Tags: Havok, Konsert, Live, Lund, Lundaslakt, Malum, Mejeriet, Pandemonium

Lordis konsert på Mejeriet framflyttad till 27e Mars

Kulturmejeriet meddelar:
De planerade Lordi-spelningarna flyttas fram från slutet av januari till slutet av mars. Anledningen är att bandet behöver ytterligare tid för att få klart sitt påkostade stage set. De svenska spelningarna skulle varit först på europaturnén men hamnar nu sist.

De nya datumen är följande:
27.3 Lund, Mejeriet
28.3 Stockholm, Klubben
29.3 Göteborg, Trädgårn

Biljettinfo:
Köpta biljetter gäller. Biljetterna kostar 275 kronor + serviceavgift och säljs via LiveNation.se, Ticnet: 077-170 70 70 samt Ticnet- och ATG-ombud.

Lordi MySpace

Tags: Göteborg, Klubben, Konsert, Live, Lordi, Lund, Mejeriet, Stockholm, Trädgårn

Deep Purple / Europe – Öja Slottsruin, Ystad 9/8 2008

En mycket familjär känsla slog mig när jag anlände till Öja slottsruin. Men inte direkt, först kände jag, ”vad är detta för ställe egenligen?” Det är ju bara massa träd och ladugårdar o grejer. Hur som helst blev jag diregerad bort till ingången via en skogsstig där jag utan vidare bekymmer blev insläppt som press. Oj vad smidigt allt gick, inga köer, inga stöddiga vakter etc. Här börjar den familjära känslan göra sig till känna. Människor i alla åldrar (i ärlighetens namn mest 35+) stod och diggade till Europe framför scenen, andra satt längre bak på filtar och mumsade på det som återstod av den medtagna picknicken. Evenemangets gäster verkade vara på ett strålande humör i sensommarsolen, detta trots att det faktiskt hade börjat bli lite kallt framåt halv 9 tiden. Det hela känns lite som ett medelålderns Emmaboda.

På scenen stod som tidigare nämnts Europe, mina gamla hjältar som skamlöst har fått lämna in handduken åt lite tyngre akter i dagslägets skivsamling. Men jag minns med glädje mina gamla kasettband som köptes i det arla 1990-talet på amerikaresan tillsammans med familjen, The Final Countdown och Wings of Tomarrow. Dom ligger nog fortfarande i en låda i det gamla pojkrummet.

Det var ett lite piggare Europe än förra gången jag hade nöjet att bevittna dem på Sweden Rock för fyra år sen. Dom körde en kavalkad av mestadels gamla favoriter som Cherokee, Carrie, Rock the Night men ett och annat ”nytt”/ovanligare spår, bland annat för 2004 års titelspår Start from the Dark. Denna låt visar ett modernare Europe där man försöker sig på att låta lite häftigare och tyngre än man är, och egentligen i mitt tycke, vill vara. Men sådan vet väl bara bandet själva. Circus Europe avslutade till publikens stora och förväntade glädje naturligtvis med ‘The Final Countdown’. Här måste man ändå understryka att det är en helt magisk låt som får alla att dansa med. Inte konstigt den låg etta världen över för drygt 20 år sen.

En tids scenarbete följer medan publiken myser omkring i det lummiga området från filt till öltält till bajamaja och tillbaka igen. Allt i väntan på kvällen huvudattraktion Deep Purple som snart ska äntra scenen i Öja.

Det är med stor glädje jag hör att Ian Gillans röst är som den ska när han och resten av bandet river av öppningsspåret ”Into the Fire” från 1970 (Deep Purple in Rock). Låten följs av ”Strange kind of Woman” och ”Rapture of the deep” m fl. I den senare tycker jag mig ana en sorts blandning av David Bowie och ett spejsat sound som om Tool hade vart aktiva på 1970-talet. Häftigt sa Bill, skitball sa Bull!

Vidare genomsyrades konserten naturligtvis av flertalet solopartier. I princip alla i bandet fick någon liten stund att sola och visa upp sitt instruments fulla kapacitet. Tuffast i mitt tycke var Steve Morse på gitarr och Don Airey på klaviatur, men även Ian Paice på trummor. Airey jammade ut i nått som gick från Bach-fugor till blues-tongångar via boogie-woogie och månskensonaten. Paice spexade och spelade en trummvirvel så snabbt han kunde, för att sedan köra den nästan lika snabbt med endast en hand. Steve Morse står ensam, spelandes solo på solo när John Norum kommer upp med sin guldfärgade Les Paul för att där tillsammans med Morse jamma loss och köra ett gitarr-battle som tidsnog ebbar ut i de ack så klassiska öppningsriffen i en av historiens mest kända rocklåtar nämligen ‘Smoke on the Water’. Publiken var inte sen att klämma i, ändå från fikakorgarna längst bak.

Efter en låång version av Smoke of the Water bjöds den hungriga publiken på ytterligare godbitar i form av Hush och Black Night och avslutningsvis ber en modest Ian Gillan publiken att köra hem försiktigt och att vi vart en himmla bra publik och allt det där…

En utmärkt trevlig konsert var det! Hoppas man ska kunna få se dem igen, men det tror jag nog.

/Fredrik Hyltén-Cavallius, In rock, Radio AF – Lunds Studentradio

Tags: Deep Purple, Europe, Konsert, Konsertrecension, Öja, Ystad

Iced Earth i Malmö med Annihilator och Turisas som support 21/10-07

En söndagskväll i oktober anländer Iced Earths europaturné till Kulturbolaget i Malmö. Med sig har de Finlands stoltheter Turisas som förband och den gamla kanadensiska thrash-ikonen Annihilator som ”special guests”. Till KB har drygt hundra människor sökt sig för att njuta hård musik.

Turisas inleder med att försöka få publiken att komma igång, bakfyllesöndag till trots. Iklädda sina djurpälsar och ansiktsmålningar fyrar de av så många hits som de hinner med under de 25 minuter de blivit tilldelade, med en viss tonvikt på det senaste, av kritikerna sågade, albumet ”The Varangian Way”. De sköter sig med bravur och avslutar showen med hiten ”Battle Metal” från skivan med samma namn. Nöjd och glad då det var Turisas jag ville se stannar jag ändå kvar för att se vad de andra banden har att erbjuda. Om de bara ger Turisas 25 minuter av kvällen så måste de ju vara bra mycket bättre än Turisas. Eller?

Annihilator är ett klassiskt thrashband, men det betyder inte att jag har hört dem förut, eller vet något om dem. Förutom att de är klassiska. När de kommer upp på scen slås jag av hur unga de verkar, för att vara klassiska. Den ende som ser gammal ut är gitarristen och sångaren som ser ut som om han är pappa till Anthony Kiedis, sångaren i Red Hot Chili Peppers. Likheten är slående. Utöver det är det bara trummisens tomteskägg och bassistens konstiga miner som slår under showen. Musiken är inte särskilt imponerande, förutom några skumma spår som påminner lite om King Diamond. Dessutom verkar andregitarristen lite förbannad att det är så få människor som slutit upp för att se dem.

Trots detta ger Annihilatordelen av kvällen ett konsertminne för livet. Det är när tredje låten har börjat komma igång. Andregitarristen har sångtjänst på den här låten och börjar sjunga. Trummisen sitter halvt böjd över trumsetet och ser ut att trumma så fort som hans skägg bär. Efter första strofen vänder sig andergitarristen mot trummisen och vrålar ”Play faster!” Scenen är som hämtad från en romersk slavgalär där slavarna ror för sakta. Hatet i ögonen är i alla fall det samma.

Så har turen kommit till huvudakten; Iced Earth. De är nog inte helt glada över att få spela inför blott 100 människor men är professionella och drar igång med en låt från deras mest framgångsrika skiva: ”Something Wicked This Way Comes”.

Iced Earth förlorade sin förre sångare Matthew Barlow 2003 då han bestämde sig för att hoppa av och bli jurist. Istället hittade man Tim ”Ripper” Owens, mannen mer känd som ”han som försökte förstöra Judas Priest”, och fansen har fortfarande inte förlåtit dem. På Wacken Open Air Festival i somras spelade de inför 60.000 relativt lugna människor som still stod och bara hatade Owens. När han gick av scenen och Jon Shaffer, hjärnan och motorn i bandet, tog över micken några låtar gick publiken bananas. När Owens kom på scenen igen blev det tyst. Hur han orkar stå ut med så mycket hat är ett under.

Den hundrahövdade skaran på KB verkar mer förlåtande, de flesta har ändå betalt 300 spänn för att se just Iced Earth. Men när Owens tar i så han spricker och ändå inte får till tonerna så blir man lite ledsen i ögat. Efter första urladdningen kör de ett långt och meningslöst förinspelat mellanspel innan de kickar igång en låt från nya platten. Publiken blir märkbart mindre engagerad, det framstår som mer och mer tydligt att folk är där för att höra klassiska låtar från tiden före Owens medverkan. Sagt och gjort så vänder sig Ripper sedan till publiken och frågar:

”How about something from our Something Wicked album?”

Publiken jublar och introt till Burnt Offering dundrar ut från högtalarna. Precis när Ripper Owens klämmer i med första strofen från Iced Earths i mitt tycke bästa låt, utan att nå riktigt ända fram, ramlar back-drop:en ner. Jag fattar vinken, hämtar ut min jacka och tar bussen hem till Lund.

SlaktarJens, over and out.

Tags: Annihilator, Iced Earth, Konsert, Malmö, Turisas

Cult of Luna, Smålands Nation i Lund 2/5 2007

Martin, Jag och Hanna från In rock hade äran att bevittna Cult of Luna på Smålands Nation i Lund igår 2 Maj. Det var en skamligt liten publik med tanke på att Johannes Persson och hans Cult of Luna trots allt vann P3 Guld (Rock/Metal) 2007 för nyaste alstret ”Somewhere Along the Highway”. Men den lilla publiken och den rymliga lokalen gjorde att man slapp trängas, vilket kan vara skönt på en spelning av denna sort.

Det lilla sällskapet från In rock satt vid ett bord nära flipperspelen, som huggna i sten, och ömsom sömnigt och ömsom hypnotiskt iaktog Cult of Luna och deras mellanting mellan ljuva toner, ångestladdade sång och avgrundstunga tyngd. Cult of Luna spelade cirka halvannan timma, i princip i ett enda stycke. Likheter i bandets musik med andra giganter inom postrock var träffande, och då tänker jag naturligtvis främst på amerikanska Neurosis med Scott Kelly och Dave Edwardson i spetsen.

De ända kommentarerna som Cult of Luna gav var: ”kan du sänka basen lite” och ”tack” efter spelningen. Detta Umeåband har förmågan att bete sig på det sättet utan att att det känns löjligt divigt utan konstigt nog så var jag inte förvånad efter att de bara raskt lämnade scenen efter att de sista tonerna ebbat ut i Smålandsnatten. Det kändes bara helt rätt. Det var inte tal om något extranummer, vilket man kanske skulle kunna skylla på den oymmniga publiken, som visserligen verkade mycket nöjd så vitt vi kunde se.

Cult of Luna på Smålands i Lund var helt enkelt en hypnotisk upplevelse som knappt kan beskrivas. Klockrent.

Fredrik Hyltén-Cavallius, In rock, Radio AF i Lund

Tags: Cult of Luna, Konsert, Lund, Postrock, Smålands Nation

Inför Unholy Alliance

Onsdagens In Rock kommer att innebära ett oheligt uppladdande inför helgens stora begivenhet; Unholy Alliance på Malmömässan! Ni kommer att få ta del av djuplodande analyser och trumhinnesprängande ljudprov av de band som uppträder: Slayer, In Flames, Children of Bodom, Lamb of God och Thine Eyes Bleed. Dessutom tillkommer allt som vanligtvis hör In Rock till… stoj, fest och veckans OZZY! Ratta in 99,1 onsdag klockan 21 och njut med ett stort glas varmt blod i höstmörkret.

Tags: Konsert, Live, Malmö, Slayer, Unholy Alliance

Metal-Releasefest – Pandemonium, Moorgate & Shadowcult. 31/10 på Mejeriet

TISDAG 31 OKTOBER KL 20:00 är det releasefest för tre tugna band på Mejeriet!

Pandemonium
2002 släppte bandet sitt debutalbum ”Insomnia” och gjorde sig i samband med detta ett namn i undergroundscenen. Nu är det dags för en uppföljare.”The Autumn Enigma” är namnet på nya albumet vi får smakprov på ikväll.

Moorgate
Detta melodiska dödsmetallband har under sommaren spelat in sin debutskiva ”Close your eyes and fade away” på Ninjastudion i Malmö. Ikväll spelar de med sin första fullängdare i ryggen och bjuder på såväl aggressivitet som melodier.

Shadowcult
Melodiöst, hårt och snabbt. Bandet har spelat sedan förra året och ikväll får vi bl.a. höra material från nya demon ”Transformation”.

Kassan öppnar kl 20:00. Arrangemanget börjar 21:00. Entré: 50 kr. Inget förköp. Ingen åldersgräns. Missa inte!

Tags: Konsert, Live, Mejeriet, Moorgate, Pandemonium, Shadowcult

Nightwish och Lordi på Malmö, Baltiska Hallen 2004.10.02

Det var en tidig höstdag när jag fick mailet av Hobbe på Sound Pollution med förfrågan om någon i In rockredaktionen ville göra en intervju med de bombastiska finnarna i Nightwish. Jag tror inte jag tvekade många minuter innan Jag bestämmde mig för att detta bara måste jag göra. Så jag svarade Hobbe och som vanligt när man arbetar med honom så vecklade det ut sig på ett bra och proffsigt sätt. Jag fick nummret till Nightwishs tourmanager som hette det finskklingnade namnet Ewo. Jag tänkte inte mer på detta för ett par dagar, mkt i skolan just då, men det är ett annat krig (på gott och ont).

Även om jag varit med i redaktionen ganska länge så har jag inte hunnit göra så många intervjuer än, så det är fortfarande lite pirrigt. Denna sommar gjorde jag med hjälp av diverse kollegor Exodus, Maryslim, Facebreaker och sist men inte minst Finntroll (sångaren dä visade sig vara en riktigt hygglig karl som i övrigt både bjöd mig på Stroh rom och lät oss spela in finsk finntrollsoundcheck). För att klara av en intervju med ett band som Nightwish kände jag att jag borde förbereda fråga på ett lite mer systematiskt sätt än jag tidigare hade gjort. Dessa skrevs ned på mjölkbussen till Malmö (den genom alla ställen som heter -arp och -rup och löv ni vet!) och resan på 50 minuter var gott och väl tillräckligt. För att kunna förbereda adekvata frågor ringde jag upp Ewo och frågade vilken medlem jag skulle få träffa, med inställningen att jag typ skulle bli tilldelad trummisen eller nån roadie. Ewo svarade att jag fick välja på Tarja Tuomas och Marco. Jag valde Tarja, min partner <em>evil m</em> skulle ju inte ha förlåtit mig om vi hade låtit den chansen gått förlorad. Det var inga problem med Ewo. Radio AF tycks trots allt ha rätt gott rykte där ute i verkligheten.

Det var meningen att vi skulle intervjua Tarja 20.30 på Baltiska hallen. Dock ringde Ewo upp mig någon gång på eftermiddagen den 2:e och bad oss ändra tid till 18.30. Detta medförde att Jag fick det lite stressigt. Jag och min Lovisa hade ägnat dagen till att besöka Kulturen här i Lund, för övrigt har dom där en mycket intressant utställning om studentrum i Lund. Vi han bara hem och jag han plocka hem ihop mina saker och inmungia lite god mat som Lollo i all sin godhet hade värmt till oss. 17.05 gick mjölkbussen…</span>

När jag kom fram till ett lite grått Malmö så väntade enligt tidigare överenskommelse Nicklas ”Evil M” Ljung där med sin fina cykel på Södervärn. Det blev en lite studsig resa till Baltiska hallen som låg en väldig bit bort. Det är lite hårdrock att vara musikjournalist ibland =). Väl framme väntade en stor mängd blandade människor att komma in i hallen. Vi hämtade ut våra gästlistbiljetter och försökte både snacka in och få fotopass, vilket både och gick på röven. Vi hänvisades till huvudingången, densamma som alla andra också skulle tränga sig igenom. Nicke som hade vart med ett tag föreslog att vi skulle kolla baksidan, och mycket riktigt kom vi in där. Vi ringe Ewo som sa att han skulle dyka upp inom kort. Ingen kom… Efter ett tag dök en kille upp som var från skrikhult och lotsade in oss backstage.

Vi blev insläppta i Tarjas loge, hon själv var i nått angränsande rum och skulle komma strax. Logen var ganska enkel och innehöll ett sminkbord, två fotöljer och ett litet bord emellan dem fullt med vatten, frukt och chips. Tarja kom in och hälsade på oss och väntade proffsigt att vi, inte utan viss klumpighet, skulle rigga upp bandaren. Detta skulle Nicke göra eftersom hans uppgift just denna gång var att köra bandaren. Det blev lite strul med kontakten så vi tog en chansning att göra på de opålitliga radio af-batterierna. Jag började fråga henne vad hon tyckte om att spela för första gången här i Malmö. Hon tyckte det var roligt och tillade att de andra två spelningarna i Stockholm både hade gått bra och varit utsålda. Sen frågade jag lite om den nya skivan ”Once” på något sätt skilde sig från deras tidigare alster. Hon tyckte bandet hade fått ytterligare ett lite bombastigare sound med diverse körer och symfoniorkestrar. Tarja är mycket trevlig och lätt att intervjua, och hon skrattar mycket så efter ett tag känner man knappt att man sitter och pratar med en världsstjärna av ansenlig kaliber. Vi får veta att hon genom sin websida http://www.tarjaturunen.com/ vill visa att hon har andra strängar än Nigtwish på sin lyra. Hon är ju klassiskt skolad och sjunger en hel del sådant i olika sammanhang. Hon ger oss vissa indikationer på att websidan skulle kunna vara ett första steg mot en solokarriär. Det återstår att se… Vi ber henne enligt vår gamla In rocktradition att välja en Veckans Ozzy™ Till vår stora förvåning lyckas hon inte med detta och vi får omformulera det hela till Veckans klassiska (ni vet hårdbarock och sånt!). Hon valde sitt favoritstycke som är Von Ewige Liebe av Johannes Brahms. Vi spelade in en jingel till programet, tog varsin bild och tackade för oss, mycket nöjda. Vi gick ut köpte oss varsin öl och inväntade den stundande konserten, som visade sig bli fantastisk.

Intervjun sändes på In rock2004.10.07 på Radio AF 99.1 – Lunds studentradio

Den stolte författaren Fredrik Hyltén-Cavallius tillsammans på Tarja Turunen på Baltiska Hallen 2004.10.

Min tappre tekniker Niklas Ljung, även han med Tarja på Baltiska Hallen.
(Denna text var ursprungligen publicerad på www.admetam.org)

Tags: Konsert, Live, Lordi, Malmö, Nightwish, Tarja Turunen