inrock.se

Satyricon-Världens ondaste backslick

Världens ondaste backslick sitter för närvarande inte på någon i AMF:s styrelse, Wallenbergssfären eller på Malmö nation utan på Satyricons frontman och hitmakare Sigurd ”Satyr” Wongraven.  Torsdagens(16/4) konsert på KB i Malmö öppnade portarna med den black metal-kvartetten Zonaria från Umeå som med sitt varierade och brutala framträdande och med vad som synes vara hemmagjorda skyddsvästar värmde upp den lilla skara som samlats för deras 30 minuter. De åtföljdes av Uppsalabandet Degraded som även de är iförda uniform klädsel bestående av mörk skjorta och vit slips. Efter en stabil melodiös dödsmetal utan större överraskningar förutom de vita slipsarna började huvudakten att närma sig.

Minuterna innan den norska sextetten entrar scenen hörs de välbekanta kyrkklockorna ur AC/DC:s ”Hells bells” och det känns nästan ironiskt men samtidigt passande till Satyricons musikaliska transition.  Grunden som består av Satyr och Frost är utökad med fyra livemusiker som mest framstår som utfyllnad jämte den smått fenomenale och välbyggda trummisen Frost.  Satyrs roll som centralfigur under framträdandet är numera mer likt Bruce Dickinsons arenaäventyr och flaggviftande än Attila Csihars hopkrupna och nedtonade mumieutstyrsel. I och med den mer publikfriande och allsångsvänliga black n´roll deras senaste skivor uppvisat krävs den utstrålning som Satyr visar. Dock borde det gamla mickstativet återvändas eller så ska han sluta balansera och peka med treudden som enbart framstår som tarvlig och inte det minsta necro. När han senare ska spela kortare riff med samma vita gitarr som från ”Black crow on a tombstone”-videon går luften tillfälligt ur mig. Hjärnan bakom Satyricons samlade mästerverk fyller ingen funktion som livegitarrist utan förminskar rollen som djävulens hantlangare ytterligare.

Låtvalen kretsar kring de senaste tre albumen och i mellansnacket presenteras ”The Sign of the trident som låten om Satyricon i likhet med Black Sabbaths ”Black Sabbath”. Commando och Wolfpack avverkas även de från The Age of Nero där berättarrösten förtar nöjet. Bäst publikrespons uppnås på melodiösa K.I.N.G. och deras medvetenhet om att de tidigare skivorna inte verkar vara inlyssnade gör att min personliga favorit ”Hvite krists död” utgår från setlisten.
Två svagt påmanade och planerade extranummer genomförs med det första innehållandets bland annat Fuel for Hatred. Sedan går de av utan att spelat Mother North vilket gör extranummer två alltför väntat och slentrian. På det hela taget dock en väl genomförd konsert men lite mer än glesa icke koordinerade applåder ska krävas för två extranummer.

/Necroboy,In Rock/RadioAF

Tags: Black Metal, KB, Lägg till ny etikett, Live, Recension, Satyricon