inrock.se

Zodiac Machine gästar In rock

1. Zodiac Machine - 3:10 to Nowhere – Zodiac Machine
2. Zodiac Machine - You & I – Zodiac Machine
3. Zodiac Machine - You Die Next – Zodiac Machine
4. Veckans Vinyl – Immortal -  All Shall Fall – All Shall Fall
5. Mötley Crüe - Smoke The Sky – Mötley Crüe
6. Abramis  Brahma – Svart – När tystnaden lagt sig…
7. Alice Cooper – No more Mr Nice Guy – Billion Dollar Babies
8. Veckans Ozzy – Black Sabbath – Fearies Wear Boots – Paranoid
9. The Goddamned - Be That as it may – Head First(EP)
10. Death Breath – Giving Head to the Dead – Let it Stink (EP)
11. Thin Lizzy – Waiting for an alibi – Black Rose: A Rock Legend

Johan, Alexander och Martin från Malmöbandet Zodiac Machine besöker In rock. I studion morpheuz, Togor, Bright Light och BoogieMan(!)

Tags: Malmö, Zodiac Machine

Ink and Metal Night på Bodoni, Power House (16/10)

Bodoni var som vanligt fullt av belåtna hårdrockare och dessutom berikat med en tatueringshörna denna kväll. Man kunde utan vidare tatuera sig till livemusiken som erbjöds. Första band ut var Damien. Publiken hade inte riktigt hittat dit och ölen hade inte hunnit sväljas, så stämningen var sval och så även intresset för bandet.

När sedan Hasty Haze entrade, så tätades publiken, som så många gånger förr. Om till och med baren töms för att folk ska få en skymt av de välskapta musikerna, då är det allvar. Jag, som van deltagare i Hasty Haze publiken, förundras likväl varje gång över den intensiva publikkontakten som framför allt herr Mikrofon, Stellan står för. Inte många frontmän i osignade band uppträder med liknande självförtroende. Det är inget snack om att de vet vad de gör. Jag skapade även headbangtrend tillsammans med en tioårig grabb.  Alla åldrar tilltalas av bra musik helt enkelt.

The Chair fick således en väl uppvärmd publik till sitt förfogande. Riktig gammal 70-tals rock i Black Sabbath-anda kan man egentligen aldrig få för mycket av, även om plagiering då blir något man får räkna med. The Chair hade dock den största publiken och ingen verkade klaga över de uppenbara likheterna mellan originalbanden och kvällens framträdande. Extra beundran till även detta bandets sångare, Chris Lee Smith, för en originalitet som på tvåtusentalet är svårfunnen.

Som helhet var kvällen ännu en succé på Bodoni, Powerhouse. Om man kunde tävla i musik skulle dock Hasty Haze vara en överlägsen vinnare. Men nu är det ingen tävling, det är en vanlig helg i Malmö.

Text: Camilla Bergvall

Tags: Bodoni, Hasty Haze, ink and metal, Live, Malmö, Powerhouse

Dirty Passion på Horns Up, Happy Bar (9/10)

Det tysklandsaktuella Malmöbandet Dirty Passion gästade denna fredagskväll sin hemstad och den nyöppnade klubben Horns Up. Det var även mitt första besök där och jag har definitivt hittat en ny favorit. Stort och rymligt, både innanför och utanför baren och massvis med trevlig personal och gäster. Godare stämning hittar du inte bland andra än riktiga hårdrocksfantaster.

Efter uppvärmning med mingel och öl drog sig bandet upp på scen. Genast fylldes också ytorna framför den med trogna fans och andra nyfikna. Christopher Olsson bände sina nya strängar med god precision och Emil Ekbladh stod för den aktiva publikkontakten. Det är inte många unga band som har en liknande stadig fanbase och värnar så mycket om sin publik.

När jag efteråt pratade lite med den alltid lika trogna publiken så var åsikterna eniga. Någon av de bästa gångerna de sett Dirty Passion. ”Knäna blev blåslagna av en högtalare, men fett värt!”, säger en hes, men glad tjej och trots att bandets nya låt har titeln ”Baby’s got no say” så tycker jag att hennes ord är värda att citeras. Det är uppenbart att Dirty Passion är folkets favoriter och det är lika uppenbart att de har en lång karriär framför sig.

Text och bild: Camilla Bergvall

Tags: Dirty Passion, Happy Bar, Horns Up, Live, Malmö

In Rock tar tempen på Frost

Ikväll tar vi tempen på Frost i Satyricon, ett storsäljande norskt black metalband som vi träffade när de var och spelade i Malmö för några veckor sedan. Vi snackar lite corpse paint, examina och framtidsvisioner. I sedvanlig ordning spelar även en massa ny hårdrock. Lyssna här!

©Benedicte Auberg Ringnes/Satyricon

Tags: Frost, Intervju, KB, Malmö, Satyricon

Iced Earth i Malmö med Annihilator och Turisas som support 21/10-07

En söndagskväll i oktober anländer Iced Earths europaturné till Kulturbolaget i Malmö. Med sig har de Finlands stoltheter Turisas som förband och den gamla kanadensiska thrash-ikonen Annihilator som ”special guests”. Till KB har drygt hundra människor sökt sig för att njuta hård musik.

Turisas inleder med att försöka få publiken att komma igång, bakfyllesöndag till trots. Iklädda sina djurpälsar och ansiktsmålningar fyrar de av så många hits som de hinner med under de 25 minuter de blivit tilldelade, med en viss tonvikt på det senaste, av kritikerna sågade, albumet ”The Varangian Way”. De sköter sig med bravur och avslutar showen med hiten ”Battle Metal” från skivan med samma namn. Nöjd och glad då det var Turisas jag ville se stannar jag ändå kvar för att se vad de andra banden har att erbjuda. Om de bara ger Turisas 25 minuter av kvällen så måste de ju vara bra mycket bättre än Turisas. Eller?

Annihilator är ett klassiskt thrashband, men det betyder inte att jag har hört dem förut, eller vet något om dem. Förutom att de är klassiska. När de kommer upp på scen slås jag av hur unga de verkar, för att vara klassiska. Den ende som ser gammal ut är gitarristen och sångaren som ser ut som om han är pappa till Anthony Kiedis, sångaren i Red Hot Chili Peppers. Likheten är slående. Utöver det är det bara trummisens tomteskägg och bassistens konstiga miner som slår under showen. Musiken är inte särskilt imponerande, förutom några skumma spår som påminner lite om King Diamond. Dessutom verkar andregitarristen lite förbannad att det är så få människor som slutit upp för att se dem.

Trots detta ger Annihilatordelen av kvällen ett konsertminne för livet. Det är när tredje låten har börjat komma igång. Andregitarristen har sångtjänst på den här låten och börjar sjunga. Trummisen sitter halvt böjd över trumsetet och ser ut att trumma så fort som hans skägg bär. Efter första strofen vänder sig andergitarristen mot trummisen och vrålar ”Play faster!” Scenen är som hämtad från en romersk slavgalär där slavarna ror för sakta. Hatet i ögonen är i alla fall det samma.

Så har turen kommit till huvudakten; Iced Earth. De är nog inte helt glada över att få spela inför blott 100 människor men är professionella och drar igång med en låt från deras mest framgångsrika skiva: ”Something Wicked This Way Comes”.

Iced Earth förlorade sin förre sångare Matthew Barlow 2003 då han bestämde sig för att hoppa av och bli jurist. Istället hittade man Tim ”Ripper” Owens, mannen mer känd som ”han som försökte förstöra Judas Priest”, och fansen har fortfarande inte förlåtit dem. På Wacken Open Air Festival i somras spelade de inför 60.000 relativt lugna människor som still stod och bara hatade Owens. När han gick av scenen och Jon Shaffer, hjärnan och motorn i bandet, tog över micken några låtar gick publiken bananas. När Owens kom på scenen igen blev det tyst. Hur han orkar stå ut med så mycket hat är ett under.

Den hundrahövdade skaran på KB verkar mer förlåtande, de flesta har ändå betalt 300 spänn för att se just Iced Earth. Men när Owens tar i så han spricker och ändå inte får till tonerna så blir man lite ledsen i ögat. Efter första urladdningen kör de ett långt och meningslöst förinspelat mellanspel innan de kickar igång en låt från nya platten. Publiken blir märkbart mindre engagerad, det framstår som mer och mer tydligt att folk är där för att höra klassiska låtar från tiden före Owens medverkan. Sagt och gjort så vänder sig Ripper sedan till publiken och frågar:

”How about something from our Something Wicked album?”

Publiken jublar och introt till Burnt Offering dundrar ut från högtalarna. Precis när Ripper Owens klämmer i med första strofen från Iced Earths i mitt tycke bästa låt, utan att nå riktigt ända fram, ramlar back-drop:en ner. Jag fattar vinken, hämtar ut min jacka och tar bussen hem till Lund.

SlaktarJens, over and out.

Tags: Annihilator, Iced Earth, Konsert, Malmö, Turisas

Inför Unholy Alliance

Onsdagens In Rock kommer att innebära ett oheligt uppladdande inför helgens stora begivenhet; Unholy Alliance på Malmömässan! Ni kommer att få ta del av djuplodande analyser och trumhinnesprängande ljudprov av de band som uppträder: Slayer, In Flames, Children of Bodom, Lamb of God och Thine Eyes Bleed. Dessutom tillkommer allt som vanligtvis hör In Rock till… stoj, fest och veckans OZZY! Ratta in 99,1 onsdag klockan 21 och njut med ett stort glas varmt blod i höstmörkret.

Tags: Konsert, Live, Malmö, Slayer, Unholy Alliance

Nightwish och Lordi på Malmö, Baltiska Hallen 2004.10.02

Det var en tidig höstdag när jag fick mailet av Hobbe på Sound Pollution med förfrågan om någon i In rockredaktionen ville göra en intervju med de bombastiska finnarna i Nightwish. Jag tror inte jag tvekade många minuter innan Jag bestämmde mig för att detta bara måste jag göra. Så jag svarade Hobbe och som vanligt när man arbetar med honom så vecklade det ut sig på ett bra och proffsigt sätt. Jag fick nummret till Nightwishs tourmanager som hette det finskklingnade namnet Ewo. Jag tänkte inte mer på detta för ett par dagar, mkt i skolan just då, men det är ett annat krig (på gott och ont).

Även om jag varit med i redaktionen ganska länge så har jag inte hunnit göra så många intervjuer än, så det är fortfarande lite pirrigt. Denna sommar gjorde jag med hjälp av diverse kollegor Exodus, Maryslim, Facebreaker och sist men inte minst Finntroll (sångaren dä visade sig vara en riktigt hygglig karl som i övrigt både bjöd mig på Stroh rom och lät oss spela in finsk finntrollsoundcheck). För att klara av en intervju med ett band som Nightwish kände jag att jag borde förbereda fråga på ett lite mer systematiskt sätt än jag tidigare hade gjort. Dessa skrevs ned på mjölkbussen till Malmö (den genom alla ställen som heter -arp och -rup och löv ni vet!) och resan på 50 minuter var gott och väl tillräckligt. För att kunna förbereda adekvata frågor ringde jag upp Ewo och frågade vilken medlem jag skulle få träffa, med inställningen att jag typ skulle bli tilldelad trummisen eller nån roadie. Ewo svarade att jag fick välja på Tarja Tuomas och Marco. Jag valde Tarja, min partner <em>evil m</em> skulle ju inte ha förlåtit mig om vi hade låtit den chansen gått förlorad. Det var inga problem med Ewo. Radio AF tycks trots allt ha rätt gott rykte där ute i verkligheten.

Det var meningen att vi skulle intervjua Tarja 20.30 på Baltiska hallen. Dock ringde Ewo upp mig någon gång på eftermiddagen den 2:e och bad oss ändra tid till 18.30. Detta medförde att Jag fick det lite stressigt. Jag och min Lovisa hade ägnat dagen till att besöka Kulturen här i Lund, för övrigt har dom där en mycket intressant utställning om studentrum i Lund. Vi han bara hem och jag han plocka hem ihop mina saker och inmungia lite god mat som Lollo i all sin godhet hade värmt till oss. 17.05 gick mjölkbussen…</span>

När jag kom fram till ett lite grått Malmö så väntade enligt tidigare överenskommelse Nicklas “Evil M” Ljung där med sin fina cykel på Södervärn. Det blev en lite studsig resa till Baltiska hallen som låg en väldig bit bort. Det är lite hårdrock att vara musikjournalist ibland =). Väl framme väntade en stor mängd blandade människor att komma in i hallen. Vi hämtade ut våra gästlistbiljetter och försökte både snacka in och få fotopass, vilket både och gick på röven. Vi hänvisades till huvudingången, densamma som alla andra också skulle tränga sig igenom. Nicke som hade vart med ett tag föreslog att vi skulle kolla baksidan, och mycket riktigt kom vi in där. Vi ringe Ewo som sa att han skulle dyka upp inom kort. Ingen kom… Efter ett tag dök en kille upp som var från skrikhult och lotsade in oss backstage.

Vi blev insläppta i Tarjas loge, hon själv var i nått angränsande rum och skulle komma strax. Logen var ganska enkel och innehöll ett sminkbord, två fotöljer och ett litet bord emellan dem fullt med vatten, frukt och chips. Tarja kom in och hälsade på oss och väntade proffsigt att vi, inte utan viss klumpighet, skulle rigga upp bandaren. Detta skulle Nicke göra eftersom hans uppgift just denna gång var att köra bandaren. Det blev lite strul med kontakten så vi tog en chansning att göra på de opålitliga radio af-batterierna. Jag började fråga henne vad hon tyckte om att spela för första gången här i Malmö. Hon tyckte det var roligt och tillade att de andra två spelningarna i Stockholm både hade gått bra och varit utsålda. Sen frågade jag lite om den nya skivan “Once” på något sätt skilde sig från deras tidigare alster. Hon tyckte bandet hade fått ytterligare ett lite bombastigare sound med diverse körer och symfoniorkestrar. Tarja är mycket trevlig och lätt att intervjua, och hon skrattar mycket så efter ett tag känner man knappt att man sitter och pratar med en världsstjärna av ansenlig kaliber. Vi får veta att hon genom sin websida http://www.tarjaturunen.com/ vill visa att hon har andra strängar än Nigtwish på sin lyra. Hon är ju klassiskt skolad och sjunger en hel del sådant i olika sammanhang. Hon ger oss vissa indikationer på att websidan skulle kunna vara ett första steg mot en solokarriär. Det återstår att se… Vi ber henne enligt vår gamla In rocktradition att välja en Veckans Ozzy™ Till vår stora förvåning lyckas hon inte med detta och vi får omformulera det hela till Veckans klassiska (ni vet hårdbarock och sånt!). Hon valde sitt favoritstycke som är Von Ewige Liebe av Johannes Brahms. Vi spelade in en jingel till programet, tog varsin bild och tackade för oss, mycket nöjda. Vi gick ut köpte oss varsin öl och inväntade den stundande konserten, som visade sig bli fantastisk.

Intervjun sändes på In rock2004.10.07 på Radio AF 99.1 – Lunds studentradio

Den stolte författaren Fredrik Hyltén-Cavallius tillsammans på Tarja Turunen på Baltiska Hallen 2004.10.

Min tappre tekniker Niklas Ljung, även han med Tarja på Baltiska Hallen.
(Denna text var ursprungligen publicerad på www.admetam.org)

Tags: Konsert, Live, Lordi, Malmö, Nightwish, Tarja Turunen