Gotthard är alltid Gotthard, det går inte att ta miste om det. Det är melodiöst men ändå inte överproducerat. Steve Lee har själv sagt till criticalmass.se att ”Det är ändå Gotthard, men det låter lite ruffigare och skitigare än tidigare.” Man kan inte göra annat än att hålla med. Som bekant gillar Gotthard inte överdrivna specialeffekter och annat som de inte kan framföra live (förutom introt till Luft U Up vill säga).

Albumet är inte bara en bra platta utan har en djupare tanke bakom sig. Som omslaget och titeln avslöjar så handlar skivan om hopp och att inte ge upp. I svåra tider, fyllda med kriser av alla de slag, så finns ’Need to Believe’ som en kontrast för att ge hopp och visa att det går att pressa juice ur en sten. Känslan genom hela skivan är således positiv och hopfull utan att övergå i schlagerrock. Om jag får säga det själv så har schweizarna lyckats – igen. Och jag kan som vanligt inte motstå Lee’s röst ens om jag försöker.

Jag tror att de flesta kan relatera till någon eller flera av låtarna på albumet, men det är svårt att skaffa en favorit. ’Rebel Soul’ bjuder på rått och skitigt garage medan ’Break Away’ är trallvänligare. Trots detta så tappar man inte den röda tråden som går tydligt genom låtarna. Det är jordnära och verkar genomtänkt, vilket är sällsynt bland rockband i samma genre nuförtiden när det mesta handlar om bandsplittringar och att tjäna pengar.

Text: Camilla Bergvall