När sedan Hasty Haze entrade, så tätades publiken, som så många gånger förr. Om till och med baren töms för att folk ska få en skymt av de välskapta musikerna, då är det allvar. Jag, som van deltagare i Hasty Haze publiken, förundras likväl varje gång över den intensiva publikkontakten som framför allt herr Mikrofon, Stellan står för. Inte många frontmän i osignade band uppträder med liknande självförtroende. Det är inget snack om att de vet vad de gör. Jag skapade även headbangtrend tillsammans med en tioårig grabb.  Alla åldrar tilltalas av bra musik helt enkelt.

The Chair fick således en väl uppvärmd publik till sitt förfogande. Riktig gammal 70-tals rock i Black Sabbath-anda kan man egentligen aldrig få för mycket av, även om plagiering då blir något man får räkna med. The Chair hade dock den största publiken och ingen verkade klaga över de uppenbara likheterna mellan originalbanden och kvällens framträdande. Extra beundran till även detta bandets sångare, Chris Lee Smith, för en originalitet som på tvåtusentalet är svårfunnen.

Som helhet var kvällen ännu en succé på Bodoni, Powerhouse. Om man kunde tävla i musik skulle dock Hasty Haze vara en överlägsen vinnare. Men nu är det ingen tävling, det är en vanlig helg i Malmö.

Text: Camilla Bergvall